Ordlekar

Jag blev väldigt inspirerad när jag läste Susan Garrett´s nya bok The Amazing Stays, plus att jag lite smått desperat letar ny “sport” att djup dyka i efter att vi så snopet blev av med agilityn. Flash blir det inga höga hopp med överhuvudtaget (fått diagnosen spondylos) och med Ice behöver jag begränsa belastningen på (visar ömhet i vissa tå-leder vid grundligare undersökning) så någon agility träning som den såg ut förut är det slut med… Till min stora sorg. Vi som ville ut och testa på våra running contacts! Men jag kan ju inte gå och bli bitter över det, utan jag får se det som en chans att gröta ned oss i något annat. Och som det ser ut nu så har vi börjat att lattja med signal diskriminering, generalisering och klara kriterium för stadge beteenden. Det är bara roliga lekar vi gör hemma ifrån soffan eller i skogen på prommis. Igår lyckades jag fånga några av Flashs sättanden med mobilen då jag överraskade honom med att slänga ur mig en sådan simpel signal som “sitt”. Något de allra flesta svara ja på då jag ställt frågan, “kan din hund sitta på signal? Men kan de verkligen det? Javisst, under vissa förutsättningar! Ofta nära sin människa, framför eller bredvid sin människa, då människan står stilla, då de förväntar sig en signal (!), då de vankas korvbitar osv… Men testa och bara påkalla hundens uppmärksamhet mitt under en promenad och be hunden att sitta, oavsett vart han är i förhållande till dig, och utan att du stannar! Mina pojkar hade då ingen aning om vad “sitt” betydde de första gångerna jag testade detta, det var inte i rätt kontext jag gav signalen. Deras kunskaper om “sitt” var långt ifrån generaliserade, men nu ser det bättre ut. Å kul har vi! 😉

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=3aWUdIIxw-A?list=UUe_GUFFmsiXAeTKqtVOMqoQ&w=853&h=480]