Stolt

När jag slutade att springa för att det inte gick längre i vintras var planen att starta igen så fort snön var borta, men det blev inte så. Jag var livrädd för att starta upp igen, trodde det skulle vara lika hemskt tungt som det var i början. Det tog ju veckor innan jag fixade att springa hela rundan, längst tog det att klara uppförsbackarna. Men vilken euforisk känsla när jag väl orkade springa hela vägen! Jag har ju världens bästa joggning partners också 🙂 Lycka!

Nu har jag sprungit i tre veckor igen, och jag vet inte vad det var jag varit så rädd för?! Jag sprang hela vägen från första joggning turen, gissa om jag var både lättad och glad 😀 Den här veckan har jag sprungit sammanlagt 2 mil och hunnit med en Body Pump klass, jag är riktigt stolt över mig själv! Jag är glad över att ha kommit igång igen. Nu letas det en ny cykel, våra är inne på sista versen… Jag tänkte sluta att ta bilen till jobbet och ta en skön cykeltur istället (när det inte regnar förstås), det är ju bara 9 km till jobbet, plättlätt på cykel! 😉

Man blir ju inte yngre direkt, det gäller att ta hand om kroppen.

, , ,