Prioritet ETT!

För första gången någonsin reagerade Flash igår på ljud när jag tuggade tuggummi och small av en bubbla, det var ett ganska skrapt och högt ljud och han låg bredvid mig i soffan. Han drog tillbaka öronen, ryckte till och tittade skämt upp på mig. Av ren reflex handling tog jag tag i hans leksak som låg bredvid och dammade den i soffan samtidigt som jag tjöt “TA DEN!” varav min lek tokiga hund dök på den, rev, slet, ruskade och morrade högljut. Pust… Situationen räddad för stunden, ingen ihållen rädsla eller ångest, helt och totalt i “lek mode”. Men jag måste lösa situationen långsiktigt, ljudrädsla är inget att ta lätt på, den blir ofta värre och värre då hunden blir känsligare och känsligare och association till andra saker är inte ovanligt. Exempelvis hade jag en kursdeltagare en gång varav hennes hund hade tittat upp samtidigt hon hört en smäll och var sedan livrädd för ljuset från lyktstolparna.

Jag har ingen aning varför Flash reagerade på tuggummi ljudet, för han reagerar inte alls på andra skarpa höga ljud och har aldrig gjort, men löser jag inte det här kan han definitivt börja. Det första jag gjorde var att lukta honom i öronen då jag undrade om han kan vara på väg att få eller redan har en öroninflammation vilket skulle kunna förklara saken. I det fallet kan vissa typer av ljud skapa direkt smärta i örat. Han luktade normalt och såg normal ut i örat (så långt jag kan se!) men jag kommer att kika upp honom hos veterinären  ändå för att vara på den säkra sidan.

Idag testade att gå ut och leka med honom för att få upp honom i aktivitetsnivå, stannade av, smällde med tuggummit och startade omedelbart upp leken igen. Han lekte på fint men när jag testade med godis såg jag tydliga reaktioner igen, inte bra… Han behöver definitivt upp i stress för att inte fastna i rädsle reaktionen, så jag använde mig av hans bröder som hjälp. Istället för att rikta mig åt Flashan lekte jag med Snooby och Ice, drog upp dem i varv genom vild lek och däremellan smällde jag med tuggummit. Omedelbart efter tuggummit smällt av blev det tok race efter en boll eller liknade vilket Flashan självklart hängde på. Under den här intensiva lekstunden var reaktionen minimal till icke existerande, ett bra ställe att börja på med andra ord.

Utan en så lek tränad hund som Flashy är hade jag varit rökt här då käk inte fungerade tillfredställande, han gav en för stor reaktion för att vi skulle få några positiva resultat. Leken (lekte dock med maten också då han fick tok jaga ifatt gobitar som bowlades iväg längs marken vilket gav bättre resultat än av att bara ge honom käket) sätter honom i rätt tillstånd för att fixa ljudet utan att hamna i ett ångest tillstånd.

Jag ska köra ett pass till idag och se om det är någon förändring i hans beteende, och därefter justera träningen (LEKEN) för att ändra hans association till det skrämmande tuggummi poppande. Och imorgon 13.30 sticker vi till veterinären och kikar upp öron och hals, står allt rätt till kan jag fortsätta att träna, om inte väntar jag tills han är färdig behandlad innan vi sätter igång igen. Som tur var är det ju ett ljud vi kan hålla oss borta ifrån 😉

Fortsättning följer….