Det är inte någon hemlighet att det är ett flertal hundar som avlivas varje år på grund av diverse beteendeproblem. Beteenden som exempelvis rädslor och aggression kan få hundägare att känna sig frustrerade, ledsna och uppgivna då det blir svårt att njuta av vardagen med sin hund. Problembeteenden har en tendens att begränsa vardagen då man hela tiden måste planera livet kring dem. En rädd, osäker, ängslig eller aggressiv hund är en hund som upplever mer stress än en hund utan någon av dessa belastningar. Att ligga högre i stress under längre perioder betyder också en mer reaktiv och känslig individ. Det här leder till ytterligare problem och negativa bieffekter. En ond cirkel med andra ord.
Jag har en speciell plats i hjärtat för missförstådda hundar, för i min värld är ofta dessa hundar ofta missförstådda, jag har sagt det förut och jag säger det igen… Min Flash hade förmodligen inte varit i livet ifall han hade hamnat hos någon med mindre erfarenhet och kunskap. Likaså var min Snooby ängslig och osäker som valp och unghund, och min bästa väns hundar har tre av fyra haft diverse problem med rädslor, stress och resursaggression och fick som råd att avliva hennes äldsta hund då hon bara var en rädd liten valp. Varför säger jag de är missförstådda? För att och främst verkar vi har en syn på hunden som någon som ska klara av allt och alla tänkbara situationer vi människor försätter dem i, de ska tåla och klara av både den ena, det andra och det tredje. Min Flash klarade till exempel inte av andra människor, speciellt inte barn som var hans största skräck. Det är något som inte är speciellt accepterat av oss människor, hundar ska vara trevliga, glada och sociala och gilla alla, de ska tycka om främmande människor och framförallt barn. Vet inte hur många gånger jag fick höra “men det är ingen fara, jag som är så snäll, kom här vovven” och liknade när jag förklarade att Flash var rädd och inte ville hälsa. En hund ska vara allmän egendom, och är de inte det så anses det vara något fel på hunden. Nu generaliserar jag, jag vet, men jag vill ändra bilden av hunden som många verkar ha, inte minst vi hundägare. Hundar är individer precis som oss, det har olika preferenser, personligheter, styrkor och svagheter, precis som vi människor. Allt ifrån gener till miljöpåverkan och inlärning formar hunden. Gener kan vi inte göra så mycket åt (förutom att göra ordentligt med reaserch innan vi väljer föräldradjur och valp), men miljö och inlärning har vi alla möjligheter att påverka för att ge hunden de bästa förutsättningarna till ett bra liv. Genom rätt träning kan vi stärka upp hundens svaga sidor och utnyttja hundens styrkor för att optimera träningsresultaten. Målet är alltid en sådan balanserad hund som möjligt.
Jag tänkte skriva ett par artiklar om just olika typer av så kallade problembeteenden, bland annat resursaggression och rädslor, och jag hoppas att de kan hjälpa fler hundar att bli förstådda och tränade på rätt sätt.
Håll till godo…