Jenny Damm & Zeljko Gora dag 1.

Dagen började med regn och blåst, när jag skulle sätta upp tältet tog vinden tag i det och drog iväg! Som tur var hjälpte ett par snälla själar mig att hålla i tältet på rymmen så jag kunde spika fast det i backen.
Min grupp började att träna för Zeljko. En super trevlig och kunnig kille som gav feed back hela tiden, han påpekade bland annat att jag måste placera mig närmare hindrena för att få en ännu tajtare linje i vissa lägen. I starten skulle vi tänka på vart hinder nr tre stod, inte bara nr två, vilket gjorde att vi fick ställa upp hunden med en helt annan vinkel än vad jag först gjorde. Många tips blev det att tänka på 🙂
Efter lunch var det dags att träna för Jenny, och det första hon säger efter vår första runda var, “det är ett stort fel här, å det är att han är fet, inte lite fet heller, mycket fet!” Va?!?! Min älskade bruna, fet?? Hahaha! Jag fick mig en smärre chock! Visst är han lite hullig har jag tyckt, men fet??
Det är väl en bedömningsfråga, rent vardagsmässigt tycker jag personligen inte att han är fet, hullig ja, mysig att krama och gosa med, ja 😉 Men som agility och tävlingshund som han nu faktiskt blivit, ja, då är han nog… Hmmm… Överviktig 😉 Så nu jäklar blir det bantning på min älskade pojke, förstår bara inte hur jag ska kunna neka dom där vackra gröna ögonen något 🙁 Nu gäller det att tuffa på sig. För är det någon som jag är totalt blödig för så är det Flashan, han kan fanimej lura av mig vad som helst!!!
Annars var Jennys råd att hålla mig närmare Flashs linje och springa mer med honom, han skyndar på mer om han får jaga mig på närmare avstånd. Hamnar jag för långt fram blir jag för passiv när jag väntar in honom och det gör ingenting för hans fart.
Nu är vi i alla fall trötta båda två, blir bara vila i vår lilla hyrlägenhet tills imorgon då vi kör igen. Ser fram emot nya lärdomar så det gäller att ladda batterierna så skallen är med! 😉