Känner bara att jag måste ta upp det här, jag ser det ständigt och tycker att det behöver diskuteras. Rädda, osäkra, reserverade, blyga, försiktiga hundar som inte alls tycker att det är trevligt när främmande människor (och även främmande hundar för den delen) som kommer fram och hälsar. För att dessa försiktiga och reserverade hundar ska kunna känna sig trygga och bekväma med sin omgivning gäller det att vi som hundägare i första hand står upp för vår hund och faktiskt säger nej. “Min hund vill inte hälsa” eller om man väljer att uttrycka sig på annat sätt, huvudsaken att man faktiskt skyddar sin hund från situationer den inte känner sig bekväm i. Speciellt utsatt är den blyga valpen, alla älskar valpar och vill hälsa och gosa, även fast det inte är uppskattat av valpen. När Flash var valp fick jag ständigt sätta gränser till människor och andra hundar som tyckte att Flash var allmän egendom eftersom han var en söt klumpig valp, och de flesta var förstående och hälsade på Snooby & Lucky istället som vill ha kontakt och tycker det är trevligt med människor och barn. Men sen fanns det dom som inte respekterade min önskan om att lämna Flash ifred, speciellt en på min jobb kommer jag ihåg hur hon bara vägrade lyssna på min förklaring till varför Flash skulle lämnas ifred, hon gick totalt över gränsen och sträckte sig efter Flash när han kröp ihop och tryckte sig in mot väggen och försökte komma undan henne. Då skyndade hon att “klappa” honom på baken innan han hann dra rumpan under sig och fly. Detta från en hundägare, skrämmande! Man tycker ju ändå att hundägare borde veta bättre. Som tur var är dessa extremt korkade människor få och de flesta brukar vara förstående om man förklarar hur det ligger till. Jag är övertygad om, att om jag inte bestämt satt stopp för att Flash skulle vara tillgängligt för allmänhetens behag så skulle han inte varit den coola och trygga kille han är idag. En osäker och rädd hund behöver stöd, de behöver att matte och husse sätter gränser till andra och de behöver någon som har deras välmående som främsta prioritet. Inte andra människors eller andra hundars. Om någon blir stött för att dom inte får hälsa på din hund så är det deras problem, inte ditt. Se till att alltid vara din hunds trygghet, var din hunds bästa vän! Precis som han/hon är din 🙂
Vi som är hundägare borde ju kunna hjälpa varandra att se till att dessa icke super sociala hundarna faktiskt blir lugna och trygga individer som inte behöver ta till stora bokstäver i varje möte, eller ta till flykten för den delen. För vad tror ni händer om en hund som inte vill ha kontakt, som försöker visa det genom fly undan, inte kommer undan? För min Flash var det att hota, morra, och om morra inte fungerade, snappa i luften, hade inte det fungerat så hade det slutat med att han hade bitit. Garanterat! Nu såg jag till att det aldrig gick så långt men hade jag inte ställt upp på min hund så hade han behövt att ta det i egna “händer”. Nu är det inte alla som morrar, skäller och biter ifrån, det finns andra varianter också, och de kan nästan vara värre för vi tar de inte på samma allvar som om hunden skulle hota eller bita någon. Hunden kan exempelvis frysa, bara “stänga av”, det har jag sett ett antal gånger på hundar som exempelvis är rädda för hantering, kloklippning osv… Men ägarna ser det inte som ett problem eftersom hunden inte agerar ut, den bara “står där”. Den bara “är”. Som sagt, finns fler sätt för en hund att “hantera” sin rädsla eller ångest och ibland spelar det ingen roll hur hunden försöker hantera (fly, hota, frysa osv..) situationen, det blir påtvingade en kontakt ändå! Då kan man börja att diskutera stressfaktorn, en hund som trots sin bästa försök försöker klara sig ur en för hunden påfrestande situation, inte gör det. Och detta upprepas regelbundet. Vad händer då? Risken för att hunden hamnar i ett stresstillstånd är stor vågar jag påstå.
Det pratas inte nog om det här, vi som har dessa hundar behöver upplysa familj, vänner, bekanta, arbetskollegor, träningskompisar, tävlingskompisar osv… om hur de kan hjälpa oss att få lugna, trygga hundar genom att visa kärlek på avstånd istället, hur det kan visa kärlek och omtanke genom att ge hunden det den behöver, utrymme. För jag är säker på att ingen människa försöker att få kontakt eller hälsa för att de är elaka eller för att de vill förstöra, tvärtom. Tror att de handlar om att de vill bevisa för hunden att det inte är farligt och de är vänliga, i tron om att det kommer att hjälpa hunden osv… Men tyvärr är det oftast inte det som händer… Utan hundens rädsla bekräftas bara 🙁
Så vad säger ni? Ska vi hjälpas åt att skapa fler trygga bekväma hundar som klarar av alla möjliga miljöer och situationer utan att känna stress? Se då till att som hundägare ställa upp på din hund till hundra procent, och då menar jag inte att isolera den hemma så den inte ska behöva uppleva obehag, tvärtom! Miljöträna hunden genom att ta med den och utsett den för många olika miljöer och situationer men var din hund trygga punkt, sätt gränser till andra. Och ni andra som bara älskar alla fyrbenta, fortsätt med det! Men älska de blyga på avstånd och hångla med de som vill 😉
Jag vill tacka alla som har hjälpt min Flash att bli av med hans rädslor genom att ni har respekterat honom för den han är och ni har gett honom den tiden han behövt för att känna sig trygg. Alla vänner, kollegor och kursare som träffat min fina pojke en eller fler gånger. Tack!