Fokus på bra inlärning

Igår kväll var det dags för kurstillfälle två på min tävlingsinriktade agilitykurs grund på Hundens Hus. Nu hade även balansen och gungan kommit så vi fokuserade en hel del på dessa hinder med allt det innebär. När jag själv började lära ut i agility var min högsta prioritet en bra inlärningsplan där hundarna får chans att verkligen bli bekväma och trygga på hinderna. Jag får smått ont i magen när jag ser folk “slänga upp” en helt grön hund på en hög balans exempelvis, eller lockar dem över en gunga där de inte alls är beredda på att smälla i backen. Det är ett bra sätt att få hunden osäker på hindret ifråga och i värsta fall kan hunden bli riktigt rädd.

När jag började träna agility hade jag ingen aning om sånt här, jag gjorde precis som jag beskrev ovan, lockade upp hundarna på alla (höga) kontaktfältshinder, vilket gav just osäkerhet. På balansen släppte det fortare än på gungan, där satt de kvar ett bra tag. Som tur var fick jag nys om att det fanns höj och sänkbara hinder (som nu även Hundens Hus har köpt in! :D), som jag investerade i. Jag önskar bara att jag hade använt mig av dem från början! Men, när man vet bättre, gör man bättre, eller hur 😉 Utan den sänkbara gungan vet jag inte om jag någonsin hade fått min rädda Flash att ta den med fart?

När vi jobbade med gungan hade vi den självklart så lågt som möjligt och jag la även kuddar under så det en ytterst liten tipp, där de landade mjukt. Inget ljud eller hårda stötar. Här fick hundarna bara leka, hoppa upp och ned, gå/springa fram och tillbaka och bara testa sig fram. Utan hjälp av sina tvåbenta började alla hundar i gruppen att hoppa upp och skifta vikten gungan med viftade svansar och förväntansfulla blickar! En riktig bra start med en trevlig association för hunden 🙂

Även den här lilla damen som tyckte gungan var riktigt läskig innan, självförtroendet bara växte när hon fick ta egna initiativ på gungan som varje gång fick matte att bjöd på godbitar och party! Superkul att se 😀

Balansen hade vi också på det lägsta höjden (men dock för högt för en riktigt bra inlärning tycker jag), men hade vi haft mer tid hade jag tagit av “benen” och bara lagt två läskbackar under balansen de första små träningspassen. Allt för att få hunden så trygg och glad på hindret som möjligt, det handlar om att ge hunden en bra association, en bra första erfarenhet, för att sedan pedagogisk utveckla träningen i små steg mot ett höjt hinder. Vi jobbade mest dock med kontaktfälteten, så de spenderade mestadels av träningstiden på nedfarten.

Efter första kurstillfällets läxa om att lära hundarna att dutta nosen i en skål var det inga problem att påbörja kontaktfältsbeteendet på balansen.

Hundarna fick även lära sig att söka upp slalom ingången utan att matte var där och visade, stora framsteg för hela gruppen som alla tillät sina hundar att försöka själva utan en massa lockande.

Å så en massa bus som lön för en massa fina initiativ såklart! 😉

I läxa fick de att jobba vidare på kontaktfältsbeteendet, det vill säga nosduttarna, och hitta “hinder” i vardagen där de kunde lägga in duttarna ifrån. Exempelvis från en soffkudde, ett trappsteg, en trottoarkant…

Den här möbeln lärde sig Ice två på två av på, allt under tiden jag åt frukost, det var ren shejping där jag bara kastade delar av min macka till honom när han bjöd på något jag gillade, å vips, två på två av!