Gråter gråter och gråter…

Ice är inlagd med feber igen, jag och Goran är knäckta, jag bara gråter gråter och gråter… Vad är det för fel på min underbara pojke?!?!
Jag orkar inte prata om det här egentligen utan skriver nu bara att förklara hur jag fungerar så ingen tar illa upp om jag inte vill prata eller orkar svara på sms, mejl osv…

Min familj är allt, Goran och mina söner betyder allt för mig, utan dom existerar jag inte… Det finns ingenting som spelar någon roll om de inte är friska och mår bra, allt annat försvinner, ingenting spelar någon roll… Känns som om hela mitt system bara stängs av, jag fungerar inte… Blir paralyserad av skräck…

Å jag berättar det här för att jag vill inte prata om Ice tillstånd med alla, jag orkar inte bara, jag vill inte upprepa allt om och om igen, jag vill inte höra allas hypoteser, det blir bara värre för mig. Det räcker att prata med alla veterinärer och Kari om Ice, det räcker, resten av tiden vill vi bara njuta av vår lilla solstråle, inte diskutera hans sjukdom. Så snälla, fråga inte om hur Ice mår, fråga inte vad veterinärerna säger, vi berättar sen ändå när vi vet mer.

Jag försöker inte vara otrevlig på något sätt och jag förstår (och uppskattar!) all omtanke, verkligen! Det här är bara mitt sätt att hålla huvudet över vattenytan, jag hoppas att ni förstår.

Så till alla er som frågat om kurs och privatträningar, tyvärr blir det inget mer för mig i år, jag får återkomma när min Ice mår bra igen.