Tillåt mig skratta

En morgon då jag kommer hem från nattpasset och tar en liten pinkrunda med pojkarna innan de får frukost och en längre promenad med husse så träffar vi en kvinna med två taxar som alltid skäller ut oss när vi passerar. Jag säger åt grabbarna att gå bredvid mig så de kan passera, under tiden försöker kvinnan tysta sina hundar som drar och sliter i kopplet. Hon säger till sina jyckar “jag förstår inte varför ni skäller, ni har ju träffat dem förut” sen tittar hon upp på mig när vi passerar och säger “fast om man vill göra det lätt för sig så köper man ju Border collies”. Hahahahahaa! Hade jag inte varit så trött tror jag att jag hade brustit ut i skratt. Nu förstår jag  ju självklart att kvinnan skämdes över sina två kopplade hundar som inte kunde bete sig ordentligt när jag kom med mina fyra lösa som bara går lugnt förbi, jag kan inte tänka mig något annat senario än skam som gör att man kläcker ur sig något så dumt. Fast det är ju långt ifrån den första gången någon som inte har kontroll över sin hund tar ut sin frustration på mig och att jag har hundarna lösa. Tycker mig se ett mönster, de som själva har koll på sina hundar bryr sig aldrig om oss (för det behövs inte, vi bara passerar, alltid!) men de som har problem med sina hundar blir sura och irriterade på oss. Hmmm, vad är logiken?? Om du har ett problem, lös det!! Ta inte ut det över andra som har lagt ned massor av tid och energi på att få väluppfostrade hundar som kan gå lösa och som kan vistas i alla möjliga situationer och miljöer, för jag lovar det ligger träning och kunskap bakom (som inte har kommit gratis). Så mitt råd till er som tar åt sig av detta, lägg ned tid, energi, pengar (det som behövs) för att träna din egen hund istället för att förvänta dig att alla andra (som inte har några problem) ska anpassa sig efter er. Hör ni hur extremt egoistiskt det låter?! Skärpning tack!