Man kommer långt med sunt förnuft och en konsekvent inställning

Långt ifrån alla hundägare är intresserade av hundträning och allt vad det innebär, och det är väl ok. Det är inte alla som springer på hundkurser och läser ett gäng böcker i hundträningens konst. Men, det går faktiskt att få lydnad på sin hund ändå. Och varför lyckas vissa med att exempelvis kunna ha sina hundar lösa utan att de stör sin omgivning, jo för att de har bestämt sig för hur de vill ha sin vardag med sin hund, och sen är de konsekventa sin bild.

Det här blogginlägget har inspirerats av två av mina grannar härute på Gudö.

Båda har de mindre hundar, en av dem har en Powder Puff och den andre familjen har en Yorkshire terrier. Och jag måste ju även inflika att jag tycker mig se att hundägare till liknande raser, det vill säga mindre raser inte lägger lika mycket krut på att “uppfostra” sina hundar som hundägare till större raser. Att en liten hund skäller, drar och slänger sig i kopplet ser ju inte så farligt ut kanske… Men om en stor hund beter sig på samma sätt blir situationen desto mer uppmärksammad. Jag förstår det här, en liten hund kan inte göra den skadan en större hund eventuellt kan göra, men beteendet är likväl detsamma! Så tillbaka till mina inspirerande grannar, ingen av dem är alltså hundtränare, de är “vanliga” hundägare som valt att lära sina hundar att inte störa sin omgivning då de går lösa, vilket självklart gör dem till hundtränare!

När jag möter dem jobbar de aktivt med sina hundar, de har bestämt sig för att deras hundar INTE ska springa fram till mina (eller andra mötande) och de ser till att det blir så också. Konsekventa och bestämda. Det är allt! De ska inte springa fram, punkt slut, och med den bestämda inställningen har dessa hundar lärt sig precis vilka regler som gäller vid promenaderna. Och nej, ingen av dessa hundägare är dumma mot sina hundar, det är inte någon som gormar och skriker eller blir fysiskt hårda mot dem, inte alls. De är bara bestämda och konsekventa, från början. Dessa små jyckar har aldrig fått erfara (vad jag sett i alla fall) hur det är att springa fram till andra ute på promenader, utan de har fått regler från början och hundägarna har gjort det som behövts för att hindra dem från att få andra erfarenheter än vad de vill att deras hundar ska ha.

En av dem förlorande tragisk sin lilla Morris (Powder Puffen) i sjukdom och har numera en ny stjärna i familjen, även den en Puff. Å ja, även han går lös utan att han får springa fram till främmande. Den andre familjen har skaffat York nummer två, som ser ut att inte alls haft några regler innan, men familjen jobbar på precis som med nummer ett, och jag är övertygad om att de även kommer att lyckas med denna.

Så vad menar jag med sunt förnuft?

Sunt förnuft är (för mig) att från redan från början, oavsett om man tar över en vuxen hund eller om man får hem en valp, bestämma sig för att ens hund INTE ska få chansen att störa sin miljö. Det vill säga, springa fram till mötande, jaga efter grannens katt eller driva vilt i skogen. Allt beror ju självklart på vart man bor och vilken typ av miljö hunden rör sig i dagligen. Men för oss härute på landet är andra hundar, människor och andra djur typiska störningar. Sunt förnuft är att förstå att om jag låter min nyfikna valp studsa efter joggaren i spåret så KOMMER min snart VUXNA hund garanterat jaga joggare och förmodligen allt annat som rör sig också.

Konsekvens, konsekvens handlar om att se till att ge hunden regler och ramar för hur livet ser ut, hur vardagen tillsammans med hunden ska se ut. Genom att bestämma sig för vissa regler och ramar och sedan hålla sig till dem oavsett, ger hunden en trygghet i längden. Exempelvis vet mina hundar att våra promenader handlar om oss (mig och hundarna), aldrig någonsin handlar de om mötande. Det här är något de lärt sig sedan valpsben och är lika naturligt som att de får frukost varje morgon. Å ja, jag är hundtränare, så det vore ju skam om jag inte tränat mina hundar och uppfostrat dem till att föra sig på ett respektfullt sätt då vi är ute och delar vår miljö med andra. Men, vad jag vill komma fram till är att det är långt ifrån alla som är hundtränare, med de finns de hundägare som ÄNDÅ lyckas uppfostra sina hundar att vara respektfull mot sin omgivning.

Med sunt förnuft och en konsekvent inställning kan man komma långt, oavsett hundtränarkunskaper!