Barn och hund

Jag hittade den här bilden på Facebook och bestämde mig för att skriva ett blogg inlägg om den.

Jag är en av dem som inte tycker att mindre/yngre barn och hundar passar ihop alla gånger. Barn behöver LÄRA SIG hur det ska bete sig och interagera med hundar, men för att de ska lära sig behöver föräldrarna vara närvarande och själva förstå vad som är ok och vad som inte är ok.

För det krävs kunskap, kunskap om hundens språk och kroppszoner. Har man som förälder ingen erfarenhet om vett och etikett i hundvärlden, om hundspråk och signaler gör man sig själv en stor tjänst om man går en kurs, läser en bok eller liknade för att få de grundkunskaper som krävs för att både hund och barn ska trivas tillsammmans och vara trygga i varandras sällskap. Karin Strandberg (Dogma) håller på att skiva en bok om just barn och hund, om kroppszoner och sånt som barn behöver veta för att tryggt kunna njuta av sällskapet av en hund. Jag hojtar när den kommit ut! 😉

Om vi tittar på den här bilden så visar hunden tydliga signaler på att han (?) är obekväm i situationen. Som förälder förstår jag att det här ser sött ut, men det är långt ifrån den bästa situationen att försätta både hund och barn i.

Titta på hundens blick, på de två övre bilderna, uppspända och ögonvitan visas. Hunden slickar sig om nosen, vilket kan tolkas som lugnande (orolig) signaler, hunden inte är bekväm. Se även i sista bilden hur han tydligt vrider bort huvudet och försöker undvika obehaget. Han hässjar (flåsar) trots att han inte är i aktivitet vilket med största sannolikhet handlar om stress i den här situationen. Hunden ser ängslig och obekväm ut helt enkelt!

Hundar kommunicerar till stor del genom sitt kroppsspråk, de visar diverse olika signaler (som ovan exempelvis) som förklarar hur de känner inför en specifik situation. Hunden brukar försöka att dra sig undan, öka avståndet, gömma sig, allt för att komma undan det eventuella obehaget. Å då gäller det att hundens vilja om att få vara ifred respekteras! Det här är något barn måste lära sig, hunden måste vara fredad ifall han går undan och lägger sig i sin bädd exempelvis. Precis som hunden måste lära sig att respektera barn, det vill säga inte springa omkull dem, hänga i kläderna, sno deras leksaker osv…

Är föräldrar pålästa, närvarande och konsekventa med gränser och regler då det gäller samspelet hund-barn skulle många barn slippa bli hundrädda för att de kanske blir bitna, och många hundar skulle slippa avlivas då många anser att hunden är sjuk/farlig ifall de slutat med att de bitit ett barn.

I det flesta fall då en hund skadar ett barn, handlar det ofta om en hund som antingen inte lärt sig hur man uppgör sig kring barn, han kanske är glad och vild, hoppar och lek biter/river och busar alldeles för ruffigt och buffligt. Eller, så har inte barnet lärt sig att respektera hunden då han vill vara ifred, och när han inte har någon annan utväg (hunden har försökt ta sig undan ett flertal gånger, kanske krupit under något och gömt sig), och känner sig trängd, kan ett bett komma.

Med kunskap kan allt sånt här undvikas! Håll barn och hund under uppsikt, det är varken barnets eller hundens fel ifall något händer.