Predatoriska beteenden

För några dagar sen lade en av mina vänner Marianne upp den här bilden på Facebook, en främmande hund har dödat och står och äter på en av hennes höns. Hunden både visade tänderna och morrade när hon kom i närheten, han ville ha middagen för sig själv helt enkelt.

Jag och Goran diskuterade saken och han tyckte det var konstigt att en hund faktiskt dödar, för inte skulle våra hundar någonsin göra något sånt?! Eller??

Jag höll inte riktigt med då jag ser lite annorlunda på saken, hundar är rovdjur och under “rätta” omständigheter tror jag definitivt att jaktdriften kan triggas igång. Mina hundar jagar inte vilt, de har aldrig fått den erfarenheten, men hade de det, så vem vet vad de hade varit kapabla till? Att en hund i full jakt inte skulle skada eller möjligtvis till och med fånga djuret ifråga är nog önsketänkande.

Förmodligen har den hunden (som verkar driva omkring som den vill) haft möjlighet att fått utlopp för sitt jaktbehov en hel del på egen tass, vilket med tiden med största sannolikhet har utvecklats till att även fångat och dödat Marianne's höns. Om han även jagar och dödar vilt får lämnas osagt, det har jag ingen aning om, men jag misstänker starkt att hunden som sagt har fått tillgång till att jaga en hel del på egen tass innan han faktiskt dödade höns.

Jag läste ett blogginlägg om incidenten som hände med de två Alaskan Malamute (tror det var i somras) som jagade efter två tjejer på häst varav en ramlade av och hundarna attackerade henne. Ni som läser den här bloggen kan säkert förstå att jag fick smått ont i magen när råden i bloggen gick ut på att man aldrig bör väcka jaktlusten i hundar som har starkt jaktdrift genetiskt.

Råden var i stil med, ingen boll och pinnkastning, inga kamplekar, inga pipisar osv…

Enligt mitt sätt att träna hund är detta helt om bakfoten, att inte använda sig av något som hunden har, till min fördel är… Ja, jag förstår jag inte helt enkelt. Att försöka dämpa något, eller att vara rädd för att väcka något som är en del av hunden, det skulle vara ganska sorgligt enligt min mening. Tycker man att jakt och kamplust är ett problem, då kanske man bör byta ras till någon där den inte är lika stark.

Predatoriska beteenden hos hunden är långt ifrån ett problem så länge man använder sig av dem. Att bygga upp jakt och kamplusten i ett belöningssystem där all denna energi och lust är kopplad till mig som matte/tränare får inte bara jaktbeteendena under kontroll, det ger mig världens bästa sätt att förstärka min hund på.

Predatoriska beteenden är en del av våra hundar, i mindre eller större utsträckning, det är inget konstigt med det. Men är man då inte speciellt intresserad av att träna hund och utnyttja denna lust, ja, då bör man absolut väljaren ras och individ med mindre motivation för jakt.

Jag gissar att ägarna till hunden på bilden (misstänker att det är en Malle?), en ras som bör sitta i händerna på en tränar intresserad människa, inte är speciellt intresserade av hundträning överhuvudtaget. Då skulle den med största sannolikhet inte vara ute på egna upptåg på detta sätt. En sån här typ av ras som passar sig bäst hos någon som vill ha en tjänstehund alternativt en tävlingshund.