Premiär tävling inomhus på Kistamässan

Jag, Flash & Marie åkte iväg redan innan nio på morgonen för att vara i tid till gårdagens tävlingar. Väl framme slängde vi bara upp grejorna bredvid agilitybanan och satte oss och tittade på small & medium som körde först. Jag ville se hur hundarna hanterade underlaget eftersom jag hört att mattan inte var den bästa. Å visst var det hundar som slirade omkring, det gjorde inte min oro mindre, ville absolut inte att Flash skulle få en dålig erfarenhet av sin första inomhus tävling! Efter att ha kikat på hundar i alla tre storleksklasserna bestämde jag mig för att inte köra på Flash så hårt och även låta honom få ta lite vidare svängar än vad han vanligt tar. Målet var som sagt bara att skapa den absolut bästa tänkbara upplevelsen för min brunkaka. Det första hopploppet gick super, vi nollade, fick en fjärde placering och en pinne! Vilken bonus! 😀 Det var ju både en premiär för hopp 2 och inomhus tävling så jag kunde inte vara stoltare över min pojke! Andra loppet gick han jättefint men vi drog på oss en femma på grund av en felvisning av mig. I båda agilityloppen diskade vi oss, jag hade hunnit bli supertrött (är inte riktigt frisk än) av mässmiljön plus av all oro jag hade haft om hur Flash skulle fixa underlaget och miljön. Jag höll inte ihop helt enkelt, det hade gått många timmar (vi var på mässan 10-19!). I båda sista loppen visade jag Flash fel, småslarv från min sida när jag tappade koncentrationen. Men, jag höll min plan! Om vi diskade oss skulle jag bara köra vidare och låta Flash få känna sig som en superstar, å det gjorde han! Han fick definitivt en postiv erfarenhet av gårdagen 🙂 Med det sagt kan jag för första gången säga att jag känner mig stolt över mig själv i en tävlings situation. Jag hade min älskade hund och hans upplevelse och känsla som prioritet, inte tävlings resultaten. Vilket jag kan erkänna är svårt för mig eftersom jag alltid vill prestera på topp, jag vill alltid göra mitt absolut bästa, inget annat duger. Å när det inte riktigt går vägen blir jag riktigt besviken på mig själv, slår ned på mig själv, blir sur & grinig. Aldrig sur mot gossarna, men det är klart de känner av min negativa känsla och attityd! Så, efter förra tävlings säsongen bestämde jag mig för att aldrig låta sönerna känna av något sånt igen. Det är ju mitt skit! (ursäkta franskan) Och för att ändra det måste jag ju ändra inställning till mig, jag kan inte vara så hård mot mig själv.

Så,vad jag nu är så glad över är hur jag hanterade mina misslyckanden igår, Flash märkte ingenting och hade lika kul i de loppen (och efter) som loppet vi fick pinne i. Det är den största vinsten för mig!!! Jag hade en glad och busig pojke hela dagen igenom, han var nästan mest taggad sista loppet på kvällen. Vilket skvallrar för mig om att jag skött mig bra som matte och tävlings kompis under hela dagen, känns lovely!

Mässmiljön var inte heller några problem för min bruna, han fann sig direkt och var hur lugn och cool som helst mellan loppen. Vilken seger för en sån till en början rädd och ängslig pojke! Han har kommit en låååång väg och matte och husse kunde inte vara stoltare 😉 Husse hann se de två första loppen innan han åkte hem till resten av gänget. Han bara älskade att se Flash springa och skälla på banan, han såg hur kul Flash tycker det är!

Flashan i sin nya bur, vilar lugnt och tryggt mellan loppen 🙂