Underbara bieffekter

Ni som har följt min blogg vet att min Flash har haft det tufft med rädslor och reservationer under första delen av sitt liv, människor är väl det som varit jobbigast för min pojke, speciellt “små” människor. Men det har visat sig i många andra situationer med, han var rädd för att bada, rädd för balans hindrena osv… Mycket var jobbigt för honom helt enkelt. Men nu för tiden kommer jag på mig själv säga till Goran, Marie eller den som är med mig för tillfället och känner till gossens historia “såg du Flash!?” efter han numera går fram och hälsar och gosar med folk som han för inte så länge sen skulle blivit livrädd för om de sökte kontakt med honom.

Flashs utveckling i agilityträningen syns även i vardagen! Ju duktigare och säkrare han blir i träningen ju mer växer både hans självförtroende och självkänsla vilket gör att han är både tryggare i vardagssituationer och litar på sig själv att han fixar det som händer för tillfället. Jag har inte fattat hur mycket agilityn har gjort för honom förrän under de senaste tävlingarna när han själv har sökt kontakt och gossat med folk.

Tänk vilka underbara bieffekter!!! 😀 Jag är så lycklig att jag började med denna sport, den har hjälp oss mer än vad jag någonsin kunnat ana 🙂

Min partner in crime Marie har även hon märkt av effekterna av träningen med framför allt Laja, läs hennes inlägg nedan.

“Börja träna agility är nog det bästa jag kunnat göra. De positiva effekterna blir bara fler och fler.

Laja har alltid varit en försiktig tjej, lite gnällig och pipig, pockar på uppmärksamhet genom att knuffas och gnälla. Dessutom är hon inget stort fan av vare sig förändringar eller höga ljud som åska.  Min man tycker att hennes  behov av uppmärksamhet och bekräftelse är lite irriterande…framförallt när hon gnäller och knuffas.

Häromdagen låg vi i soffan och tittade på tv när en hund hoppar upp i soffan och lägger sig bredvid min man, lite förstrött klappade han på henne och sa ” Hej Blinka” varpå jag talade om att det faktiskt var Laja! Min man sa då att ”jag förstår inte vad som hänt med henne, ända sen ni kom hem ifrån Bergslagen så är hon som en helt ny hund!” Japp, jag har också uppmärksamat förändringarna, till en början trodde jag att det var för att hon var helt slutkörd men hennes lugn sitter i dag efter dag.  Hon gnäller inte längre, hon knuffas inte, framförallt så bryr hon sig inte om att det åskar och blixtrar ute???I vanliga fall brukar hon ligga i min famn och dregla och skaka men icke nu. Hon sover sig igenom hela spektaklet dag efter dag. Hon hoppar ifrån klipporna när vi är och badar, hon hittar på nya beteenden ute på promenaderna men framför allt så är hon lugn och harmonisk. När vi tränar så kör hon glatt vidare när det blir fel, det är som om hon säger ”skit samma, vi prövar igen” Tidigare kunde hon bli gnällig och osäker om det blev fel och om det inte kom någon belöning, nu drar hon vidare och dessutom har hon börjat tjuvstarta  Vilket jag i smyg känner mig stolt över eftersom hon tidigare varit ganska initiativlös och aldrig skulle dröma om att göra något som hon vet att hon inte får. Givetvis så tränar vi på att inte tjuvstarta men men..

Lilla Blinka då, jo även hon har förändrats på ett positivt sätt. Blinka har tidigare avskytt bilar, då menar jag verkligen avskytt dem. De gångar vi har åkt bil så har vi varit tvungna att koppla henne redan i porten för att snabbt och smidigt kunna ta oss till bilen med Blinka i släpptåg. Väl i bilen så har hon dreglat floder och skakat.  Numera när vi går till bilen så behöver vi inte ens ha henne i koppel eftersom hon villigt går med och idag sprang hon till bilen och ställde sig vid bakluckan och viftade på svansen! 

Det är helt underbart att se hur tjejernas självförtroende växer för varje dag som går samtidigt som mina kilon rasar och flåset bara blir bättre och bättre  Nu på sista tiden så har vi i familjen umgåtts ovanligt mycket eftersom hela familjen har börjat åka tillsammans och träna agility, helt underbart ”