Lite underligt tycker jag att det är, Flash balanserar gladligen på föremål som rör sig som exempelvis “kotten” (sagosten köpt på barnavdelningen i Ikea). Den står han glatt och vinglar på, men stadiga underlag som balanshindret är desto läskigare för knasen. Visst kan det ha med höjden att göra (och att jag gjorde en tabbe under träning) men den helt orädda attityden inför ostadiga underlag borde ju göra balanshindret mindre läskigt, tycker jag i alla fall! Flash håller inte med…
Eftersom balanshindrena är läskiga för grabben så startade vi med balansträningen på stora stockar, till en början fick storebröderna visa hur det ska gå till. De sprang fram och tillbaks, hoppade från stock till stock med stor självsäkerhet. När lillgrabben studerat de äldre visa pojkarna var det dags att göra ett försök. Försiktigt tog han sig upp på den grövsta stocken, på osäkra ben tordes han stå still och käka gobitar och efter en stund kom de första vingliga stegen. När träningspasset var över hoppade han glatt upp på stocken och undrade varför det roliga var slut:)
Vi ska fortsätta att träna på olika ställen och föremål, kanske även olika höjder, innan vi tar tillbaks träningen till agilitybanan.