Tidigt i söndags morse styrde jag och Flashan kosan mot Karlstad, två agilitylopp och två hopplopp stod på schemat. Efter en nästan 4 timmars bilresa kom vi fram vid ridhuset, inte fanns det någon plats att ställa buren på läktaren inte, det vara bara att bära tillbaka grejorna till bilen och slå sig ned i sanden i ridhuset. Men tillslut hämtade jag stolen i alla fall och hoppas på att ingen skulle klaga, jag klarade mig 😉 Buren fick vara kvar i bilen vilket betydde att Flashan fick ligga lös platsad vid min väska medan jag banvandrade, inga problem sa han! Trots människor överallt, hundar som skällde, tvåbenta och fyrbenta som passerade förbi nära honom så låg han bara där lugnt och kikade ut mot tävlingsplan där jag försökte göra mitt bästa på att koncentrera mig på banvandringen och inte BARA titta på min älskade bruna som låg så snällt och väntade. Han var en absolut dröm att ha med!
I första agilityloppet drog vi på oss en femma då han tog ett skutt på långhoppet (oppps!), i andra loppet hade jag hunnit bli orolig för långhoppet (han hänt lite för många gånger att han har rivit sista delen av det på tävling) så jag hade sån fokus på det att när han klarade det (!!!!) så tappade jag bort mig för en halv sekund och glömde säga “ut” så han tog hindret från fel sida, disk. Totalt mitt fel! Första hopploppet, en femma igen, långhoppet! Beslut taget, vi måste träna det mer och bygga upp hans självförtroende (precis som med oxern) och göra hindret mer förstärkande än det är. Ehhh, hur många gånger har vi tränat det? Typ, bra nu vet du hur man tar det här hindret, nästa! Så gissa vad vi gjorde i ridhuset idag? Japp, en massa lekar med långhoppet! 😀 Han snuddade det inte en enda gång, lovely 😀 Sista hopploppet, nolla, superfint och Flashan sprang på som attans, stolt matte!!!! Tyvärr räckte tiden inte till pinne, vi hamnade precis utanför pinnplats, sjua. Det var ju såna där racer Border collies innan oss 😉 Men inte är vi ledsna för det inte, för Flashan spelar ju faktiskt inte resultaten någon roll, han har lika kul varje gång 😀 Och i min värld är ju min bruna bäst i världen, ALLTID!!!