Se din hunds storhet

En del hundar har inte några problem att visa upp sin storhet för världen, min Snooby var en sådan här hund, och min Ice är en sådan hund. Lucky var inte lika uppenbar med sin storhet, precis som lillebrorsan Flash som är mer blygsam och spar det där speciella endast för mig. Men Lucky hade en enorm storhet, precis som Flash har! Bara för att deras storhet inte är lika uppenbar för omvärlden betyder det inte att den inte existerar.

Alltför ofta hör jag folk lägga fokus på hundens brister, om allt de inte är nöjda med, om allt de vill förändra hos hunden,”om hur hunden är si fast de skulle vilja att hunden var så”… Och inte alltför sällan så planeras införskaffandet av en ny hund i hopp om bättre kvalitéer. Personligen tycker att det är hemskt, att man inte kan acceptera och älska sin hund fullt ut för den individ han är, och se hundens storhet, och se det fina kvaliteterna hunden har, styrkorna han besitter. För alla individer har styrkor, precis som om alla individer har svagheter, och det upp till mig som matte, trygghet och träningspartner att stärka upp min hunds svagheter och självklart förstärka de styrkorna som redan finns.

Poängen jag försöker göra är att alla hundar, varenda individ, förtjänar en matte/husse som ser sin hunds storhet. Som ser potentialen, som uppskattar de fina kvaliteterna, och som ser de svagare sidorna som något som bara kommer att föra dem närmare.

Det här är Bodil och Klara, och när vi sitter och tittar igenom bilderna jag tagit av dem tillsammans, så säger Bodil “jag har alltid sett Klaras storhet” men hon förklarade hur hon aldrig riktigt känt att någon annan sett den eftersom Klara har haft lite problem med med andra hundar, så de har alltid fått hålla sig lite på deras kant. Det här rörde mig djupt in i hjärtat, att trots dessa omständigheter så har HON alltid sett sin Klaras storhet. Det är stort, det är vackert, och det är någonting jag önskar att alla hundar fick uppleva. En ovillkorlig kärlek och acceptans…

Se du din hunds storhet?