När jag köpte Mimmi så var mitt mål att kunna rida henne med så lite hjälper som möjligt. Men, hon har trasslat lite med mig i ridningen, vi har inte alltid varit överens och att rida henne utan bett verkade ganska långt borta då hon inte lyssnade på de mest simpla signaler, som att stanna till exempel. Hon bara tog tag i bettet och tyglarna och plöjde vidare. Hon har känts väldigt stark helt enkelt. Men, jag valde ändå att köpa en sidepull, ett bettlöst träns.
Eftersom vissa saker inte fungerat som det ska när jag sitter på ryggen har jag klickat in de responserna jag vill ha från marken, och när det fungerat där har jag satt mig på henne och klickat vidare från ryggen. Bara lekt på stallplan helt enkelt. Mimmi blir bara piggare och piggare på att erbjuda beteenden och svara på signaler då det faktiskt ger utdelning i annan form än bara negativ förstärkning. Hon är verkligen rolig att jobba med!
Idag kom dagen, dagen då det var dags att utvärdera våra små träningspass och ge oss ut på tur med det bettlösa tränset. Till min lycka fungerade allt som det skulle! 😀 I två timmar reds hon i både skritt, trav och galopp, allt på långa tyglar och det kändes bara helt rätt. Inga mer bett i munnen på min fina tjej! Nu svarar hon mycket bättre på mina signaler och jag kunde inte vara mer nöjd med våra framsteg tillsammans. Positiv förstärkning is the shit! 😉
Efter att pojkarna sprungit efter Mimmi i två timmar var de trötta och belåtna vilket gav mig och Goran tillåtelse att åka iväg ett par timmar och fira Jessica med lite bowling och middag inne i stan.
Jessica och Benjamin funderar på vad de ska äta, mycket gott att väja på…
Goran och Victor poserade gladeligen på kort 😉
Å det här var det enda jag väntade på under hela middagen, key lime pie med jordgubbar och grädde! MUMS! 😀
Nu är jag mätt och helt slut…. Jag nämnde väl att jag gjorde tre hela strikes? 😀
Nu ska jag sussa sött, natti natti!