Hipp hipp hurra för Ice idag!

Min vackra Isblå fyller år, hela tre år! Gud vad tiden springer, han är ju fortfarande min bebis!

Inte trodde jag att hans tredje år i livet skulle vara så jobbigt som det varit, jag har svävat mellan hopp och förtvivlan men som tur var har jag Goran som aldrig slutar att tro, det är en riktig trygghet.

Vi vet fortfarande inte vad det är som gör Ice sjuk men veterinärerna misstänker en autoimmun sjukdom. Agilityn har lagts ned och jag är bara tacksam att ha min fina son här, det är det enda som spelar någon roll. Jag hoppas dock att vi kan sätta igång med träningen nån gång framöver….

Vi spenderar tiden med att ta sköna promenader, hänger med Mimmi och självklart så leker vi en hel del, vi bara njuter ett enkelt, inga mål alls, bara njuter av här och nu.

Familjetid, det absolut viktigaste av allt! Jag vet inget bättre än att bara vara med Goran och våra pojkar (och vår fina tjej förstås! :)) Hela det här året kommer jag bara att vara med min familj, inget resande, inget tävlande, bara family time. Något den här situationen har lärt mig, det finns inget viktigare! Det viktigaste är att vi är tillsammans.

Å nu när vi har en till familjemedlem vill jag ju självklart spendera så mycket tid som möjligt här hemma och lära känna henne 🙂