Signaldiskriminering

Nu så, nu börjar det ge sig. Har känt mig lite smått uppgiven stundtals, har varit riktigt segt att få till det här med signaldiskrimineringen i agility träningen (i det här fallet, hinder namnen). Gossarna har ju inte alls gått på mina verbala signaler utan följt min handling (kropps signaler), och när jag inte visade med kroppen vart de skulle, utan bara stod stilla och skickade iväg dem till ett hinder, ja, då tog de första bästa i deras väg. Så det har vi kämpat med ända sen i slutet av förra året när vi började träna i ridhuset igen, och nu så, nu ser jag äntligen resultat av all träningstid vi har lagt ned 🙂

Ice har även ett annat diskriminerings projekt i agility träningen, han jobbar även på olika riktnings signaler. Det vi har haft från början är “fram” och “tajt” vilket betyder precis som det låter, “spring framåt” eller “samla ihop dig och ta hindret så nära hinderstödet som möjligt och kom tillbaka till avtagarsidan”.
Nu har vi lagt till två signaler till som börjar sätta sig på plats, “sväng” och “väck”. “Sväng” betyder också “samla ihop dig och sväng men håll dig på landningssidan” och “väck” betyder “hoppa tajt om hinderstödet men åt “fel” håll”, alltså bort från min sida. Eftersom jag inte är bra på höger och vänster så får de bli signaler som förhåller sig till mig istället, tajt = hoppa tajt åt “rätt håll” och “väck” = hoppa tajt ifrån mig. Åt vilket håll de blir beror helt och hållet på vilken sida de är om mig. Det blev lättare för mig helt enkelt, Isblå skulle fixa vilket alternativ som helst, men matte har lite problem 😉

Känns skönt att signalerna börjar fungera, långt ifrån färdig tränat men definitivt en bra bit på väg där det börjar kännas riktigt bra 😀

Man blir TRÖTT av att både springa och tänka SAMTIDIGT! 😉