Ett privilegiet inte en självklarhet

Håller just nu på att ta mig igenom Dawn Weaver´s bok Knowledge Equals Speed, och en av sakerna jag fastnade för precis som i Susan Garrett´s bok Shaping Success & Ruff love är deras sätt att se på uppfostran och grundträning. Deras valpar och unghundar får inte mycket gratis inte, de får lära sig från dag ett att jobba för brödfödan, frihet, mat, lek, kel, allt förtjänas med önskvärda beteenden.

Självkontroll har aldrig varit ett problem för mig 😉 Därav privilegiet öppen bur ibland 😉

Något jag tjatar på mina kursare om, är att maten/godiset/leksakerna/leken/uppmärksamheten bör ges i anslutning till ett önskvärt beteende, exempelvis… Vänta tills valpen visar självkontroll och sitter ned innan maten serveras, innan den får gå ut genom dörren, innan den får hälsa (både på tvåbent och fyrbent) innan du drar igång en häftigt lek osv… Valpen får alltså lära sig att visa självkontroll och vara passiv är ett lönsamt beteende som leder till bra saker, saker valpen vill ha. Samtidigt skapas en naturlig balans mellan aktivitet och passivitet, den viktigaste grunden av dem alla, i min värld i alla fall!

Nu är jag långt ifrån lika “strikt” med mina valpar/hundars tillgångar som Dawn & Susan verkar vara, de har fri tillgång till en massa leksaker hemma, frihet (ingen bur), de får vara lösa ute från dag ett osv…, men, i det stora hela har jag ett liknande system. De blir tränade från dag ett genom att jag ser till att de får det de vill ha (mat, godis, lek, uppmärksamhet/kel) i samband med att de visar beteenden JAG vill ha (självkontroll, kontaktsökande, följsamhet).
Jag vill helt enkelt att mina hundar ska förknippa mig med (om inte alla) mestadels av de häftiga sakerna i livet, därav är jag restriktiv med att bjuda bort, i min mening, den starkare förstärkningen av dem alla, leken! Jag vill inte att mina valpar får en massa förväntan på andra hundar/människor när det gäller röj & bus, jag vill att de ser till mig för det. Förväntan på lek och action ska de alltså ha på mig, inte mötande hundar eller grannens barn!

Mycket av detta hittar man alltså till min glädje i dessa böcker som jag tycker fler bör läsa (även fast de inte är intresserade av agility eller tävling) för de finns en massa matnyttigt som skulle göra varenda hundägare gott, oavsett mål med hundägandet. Så allt det din hund vill ha i livet, se det som ett privilegiet inte som en självklarhet och se till att dessa privilegier ges i samband med önskvärda beteenden! Ser vi det så, så blir vanlig vardagsuppfostran/lydnad ganska enkelt 😉