Stolt över Flash, besviken på mig själv…

I agilityloppet lyckades jag med ett av mina mål, tävla lite mer likt som jag tränar, lite mer go, lite mer action! 😀 Ett annat mål var att Flashan skulle ta gungan eftersom det strulade sist, och det gjorde han, även fast det var lite osäkert. När vi kom till slalomen gjorde han en jättefin ingång, men nånting gick snett näst sista porten!! 🙁 Så jag fick köra om honom, vilket åter igen gjorde att jag tappade bort mig och handlade inte som jag skulle, morrrrrr! Så efter A-hindret läser han inte mitt bakombyte och snurrar och hoppar tillbaks, men där valde jag bara att köra vidare utan att ta om hindret, Flash hade kul och var på gång vilket självklart är viktigast. Vi var ju ändå diskade. Fast min plan var att faktiskt ta tillfället i akt och göra om och göra rätt (och våga lite till!!) om det blev fel… Hmmm… Så här såg det ut, Flash är så duktig och matte så snurrig i kolan 😉

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=1mQxzlZFPxY&hl=sv_SE&fs=1&]

I hopploppet började jag med ett dåligt tajmat framförbyte, kunde ha fått in honom mycket snävare över tredje hindret, men men… Han gjorde en till fin ingång i slalomen, men jag får för mig att det var fel ingång!!!! Tappade helt gnistan och lallade mig igenom resten av loppet, fortsatt slalomen trots att jag trodde att det var fel, jag gav liksom upp och tänkte “skit samma, jag diskar oss”. Var inte alls med och handlade i tid, vilket gjorde att han gled ut i svängar osv… Å det jag är mest besviken över var min attityd över det hela, jag skulle ju springa som fan och ha skitkul med min lille son! Men jag började halvjogga och nonchalant handla honom vidare, han förtjänar bättre!! Så mycket bättre!! Han har ju inte gjort något fel, det var ju jag!!! Suck… När vi kommer i mål säger Marie & Marianne att jag nollat loppet, va? Nollat loppet?!?! Han tog ju fel slalomingång säger jag, nix påstår dom båda, loppet är nollat. Då ville jag ge mig själv en omgång!!! Sjabblade bort ett helt lopp på något jag trodde va fel (hur det nu kunde bli så, hur är det med tävlingsnerverna tro?) Så jag går och lämnar in tävlingsboken men då visar det sig ändå att vi fick 5 fel, en rivning efter långhoppet, såg jag inte ens (inte Marie eller Marianne heller). Kändes nästan skönt, att jag åtminstone inte sjabblade bort ett nollat lopp. Nä, jag måste lära mig hantera när något går snett och faktiskt utnyttja dessa tillfällen till att “träna” på exempelvis kontaktfält eller något annat som behövs “säkras”, kanske testa en handling manöver som jag inte riktigt vågat eller vetat om det skulle fungera i en specifik situation. Jag måste ju utnyttja vår disk (eller fel) så vi kan bli bättre!!
Loppet kändes långt ifrån bra! Fick “bara” 5 fel här, 10 fel i Kista, men det kändes bra!! Förklarade för Marie (som tyckte att det såg helt ok ut) att det måste kännas bra för mig också, det är super viktigt. Skulle inte ens ha varit roligt att ta en pinne idag, det måste kännas bra också, som att jag gjorde mitt bästa! Förstår du hur jag menar? Så här såg det ut…

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=k34haIqKD58&hl=sv_SE&fs=1&]