Jag hade en privatträning med en staffe tik och hennes husse & matte som kände att de behövde hjälp med den lilla damens osäkerhet. Hon tycker att andra människor är läskiga och litar inte på dem alls, kommer man för nära förklarar hon klart och tydligt att hon känner sig obekväm. Med tanke på rasen så ger det ett starkare intryck än om många andra raser skulle visa samma beteende, så självklart tycker både husse & matte att det är en jobbig situation de sitter i. Något jag själv helt och fullt förstår, en rädd och osäker hund kan vara en “farlig” hund i den bemärkelse att den kan bita. Som jag berättat förut så fanns det situationer som jag är övertygad om Flash hade bitit om jag inte hade varit där och styrt upp. En rädd hund som känner sig trängd och inte “hörd” (vi lyssnar inte på deras avståndsökande signaler, eller kanske bara inte förstår deras signaler) kommer med största sannorlikhet att markera med ett bett i luften i allra bästa fall eller faktiskt att bita. Fungerar det, personen blir rädd, ökar avståndet osv… så lär sig hunden att detta är ett väldigt effektivt sätt att hålla människor på avstånd vilket i sin tur förstärker beteendet, hunden blir alltså mer och mer benägen att hota och “bita ifrån” om det skulle behövas.
Är övertygad om att många hundar blivit avlivade på grund av att de blivit missförstådda, så jag blir lika glad varje gång hundägare kontaktar mig för att få hjälp med sin rädda och osäkra hund, för det är just det de behöver, hjälp! Det finns massor man kan göra för att få hunden att känna trygghet och lugn, man måste bara se till att få verktygen.
I varje osäker, rädd, reserverad, försiktigt hund ser jag min Flash, och tänker… Tänk om… Tänk om han inte kommit till mig, tänk om han kommit till någon som hade missförstått honom, någon som inte hade verktygen för att hjälpa honom, någon som trodde att det var fel på honom, någon som inte var villig och lägga ned den tiden, energin och pengarna på att försöka hjälpa honom…. Tänk om… Blir alldeles kall i hela kroppen när jag tänker på hur det kunde ha gått för min älskade bruna pojke… Undrar också över hur det gått för hans kullsyskon??? Vad jag hört hittills så är en av hans systrar avlivad på grund av rädslor 🙁
Som ni kanske förstår ligger alla dessa rädda och osäkra vovvar mig väldigt varmt om hjärtat, de behöver trygghet, kärlek och rätt träning, de behöver en chans!
Kan osäkra och rädda hundar bli farliga? Ja absolut! Går det att göra något åt det? Absolut!!!!