Kan inte annat än att bli arg och besviken på människor som behandlar djur som vilken slit och släng vara som helst. Hur kan man bete sig på detta sätt och inte verka ha någon som helst insikt i sitt eget beteende?! Det är levande kännande varelser vi pratar om, inte en mobiltelefon eller något annat utbytbart. Jag önskar att jag bara inte skulle bry mig, klara av att inte slösa min energi och tanke på såna här ansvarslösa människor, men jag har så svårt att inte tänka på det eftersom det finns en liten själ som bli lidande, djuret!
Jag tycker det är helt ok att omplacera en hund som man inser att man inte klarar av den eller inte passar med den, men då gör man väl sitt yttersta för att hitta ett bra hem där man tror hunden kommer att få den absolut bästa chansen till ett rikt och lyckligt liv, eller? Inte struntar man i det och lägger ned sin energi på att köpa en ny valp och lägga sin fokus där istället? Har man gjort ett misstag måste väl prioriteten ändå vara att fixa till sitt misstag och göra det absolut bästa för sin hund, som är helt utelämnade till oss, de kan inte göra någonting, det är vårt ansvar som hundägare!!!!
Vart är insikten i det egna beteendet???