Ytterligare en diskussion

Jag hade två privatträningar på eftermiddagen ute i lokalen, den andra slutade åter igen om en diskussion om olika sätt att träna hund på. Denna kväll handlade det om positiv förstärkning vs korrigerings baserad träning. Tror det vi får fundera på är vad vi vill ha för slags relation till hunden och hur vi vill förmedla information. När vi säger att vi ska träna hunden så säger vi med andra ord att vi ska ge hunden information (oavsett om vi förstärker eller korrigerar), så frågan är, vill du ge hunden information om vad den ska göra, hur den ska bete sig, eller… vill du förklara vad den inte ska göra, hur den inte ska bete sig? Om vi funderar en stund på vad det skulle innebära att förklara för hunden det vi vill ha, alltså förstärka önskvärda beteenden, vilket i sin tur gör att den upprepar dessa önskvärda beteenden mer och mer, som i sin tur lämnar mindre och mindre utrymme för icke önskvärda beteenden. Hunden får klar information om vad som är lönsamt, vilka beteenden som är lönsamma att upprepa, vad det är som leder till beröm, lek, frihet, mat, gobitar, doftfläckar, aktivitet och allt annat din hund tycker är häftigt. Motsatsen, fundera på vad det skulle innebära att bara ge hunden information om vad vi inte vill ha, alltså korrigera icke önskvärda beteenden, vilket i sin tur ska hämma beteendet ifråga. Frågan är hur många beteenden kommer vi att behöva korrigera tills det enda som är kvar är det önskvärda beteendet? Låter i mina öron som en onödigt lång väg (om vi bara ska prata om resultat). Sen får vi även ifrågasätta vad det är för bieffekter av respektive träningssätt ger, för all träning ger bieffekter! Och vad för slags relation vill vi ha med vår hund, för de olika sätten ger definitivt olika relationer.

Personligen vill jag hundar som jobbar för att uppnå saker, frihet, lek och aktivitet exempelvis och inte hundar som jobbar för att undgå saker, exempelvis ett ryck i kopplet, ett nyp i örat eller vad det nu kan vara. Valet är ju upp till var och en… En sak är jag dock övertygad om, de som väljer att bygga upp träningen på hot, tvång, och våld i vissa fall går miste om en av de häftigaste upplevelserna man kan ha som tränare. Där du har en hund som inte vill vara någon annanstans än där med dig, en hund som vars ögon lyser av förväntan och glädje, en hund som bara blir “smartare och smartare” för varje träningspass i takt med att er kommunikation bara blir bättre. Så synd att gå miste allt detta! Eller hur?! Står kvar vid att träning ska vara kul, för båda parter, är det inte det, lägg ned!