Debuten

Då var debuten över och jag är några lärdomar rikare. Jag var lite orolig över kontaktfältshindrena eftersom vi har haft väldigt lite tid att träna dom, ingen alls på A- hindret, 2 pass på balansen och gungan har vi tränat på regelbundet i ca 1,5 mån. Men det visade sig inte vara nog, Flash tyckte den var obehaglig och klev av, riktigt snopet! Det har han inte gjort alls på träning, eller på träningstävlingarna, kände mig minst orolig för gungan, men någonting gjorde ändå att han tyckte den var läskig. Mer träning bara 😉
Efter att han klev av gungan så gick luften ur mig, blev väl så ledsen och besviken över att han fortfarande kunde känna sånt obehag 🙁 så jag tappade koncentrationen helt! Vilket ledde till att jag inte var tydlig och visade vart han skulle ta vägen, så helt mitt fel att vi blev diskade.

Efter loppet konstaterade Marie hur totalt olika jag tävlade från hur jag tränar. Ingen glädje, ingen pepp, ingen riktig energi. Ingen röst, alls! Usch va nervös jag måste ha varit… Så här såg det ut…

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=o-NDTKrpsss&hl=sv_SE&fs=1&]

Så till hopploppet bestämde jag mig för att (trots tävlingsnerver) försöka göra mitt bästa till att tävla som jag tränar, ha kul med min pojke! Å visst blev det ett bättre lopp 😀 Hela loppet kändes super bra, det kändes som om vi hade flyt, jag hade roligt (fast jag fortfarande var nervös och vågade inte lita på hans självständiga slalom) och det tror jag Flash också hade. Lite osis att sista hindret var en mur, Flash har aldrig sett eller hoppat en mur innan och sprang istället glatt ovetandes om vad han skulle göra förbi. Självklart inget jag kan beskylla honom för! Lätt fixat problem dock, skulle ha räckt med ett par repetitioner av att hoppa över så vet han ju vad han ska göra. Så det löser vi 😉 Förutom den lilla missen så är jag super nöjd med det loppet, vi var nog väldigt nära vår första pinne 🙂
Kunde inte sluta pussa på min bruna pojke efteråt! Han är ju för underbar!!!

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=J8MFoQAoO1A&hl=sv_SE&fs=1&]

Han fixade miljön hur lätt som helst, förhöll sig lugn och cool hela dagen, och började visa tydligt hur han vill att det ska gå till innan start. Kampa går bra när det är två hundar innan, men när hunden före oss springer banan så vill han stå stilla och stirra rakt ut, han spänner kroppen och står och halv rycker lite. Ser ut som om han bara väntar på att få starta, häftigt att han lärt sig “nu är det min tur” efter bara två träningstävlingar. Jag ser på honom att han vet vad det handlar om.

Kan bara konstatera att JAG ÄLSKAR MIN FLASH!!! 😀