Det klassiska delen

Jag har lärt ut skvallerträning i många år, ända sen jag läste en bok på engelska för ca 10 år sen, men där kallades det inte skvallerträning. Det ordet myntade Eva Bodfäldt och metoden blev ganska snabbt poppis bland instruktörer och kursare. Vad skvallerträningen går ut på kort och gott är att störningar blir signalen för att hunden ska ta kontakt med husse och matte. Exempelvis, din hund ser en mötande hund, vänder då upp mot dig och tar kontakt istället för att bry sig om den mötande hunden, din hund ser en hare skutta iväg, vänder om och kommer in till dig för att få sin tennisboll kastad, din hund ser en joggare komma springande, tar omedelbart kontakt osv…

Skvallerträning går alltså ut på att själva störningen (hunden, haren, joggaren) blir en signal till sök snabbt upp matte & husse! Ingen verbal inkallnings eller uppmärksamhetssignal ges, utan det är störningen som blir signalen till att söka kontakt.

Jag tror det absolut viktigaste steget för att få ett pålitligt och bestående resultat är att lägga ned mer tid på steg ett, alltså att klicka (eller använda någon annan belöningssignal) och belöna så fort hunden har fått syn på störningen. Detta är en klassiskt betingning, precis som Pavlovs hundar lärde sig att ljudet av klockan betydde att de skulle få mat, lär sig våra hundar att exempelvis mötande hund betyder blodpudding. Om vi pratar om rädda och reserverade hundar som jag skrivit om en del så är det abslout viktigaste att ändra hundens känsla inför det jobbiga. Att alltid ge hunden något riktigt högvärderat i anslutning till att den har fått syn på en mötande hund, kommer snart resultera i att mötande hundar framkallar samma känlsor och fysiologiska förändringar som den högvärderade belöningen gör. Mötande hund betyder nu belöning!

Bieffekten av detta är skvallerträning, hunden ser en mötande hund, vänder sig om mot dig för att inkassera sin lön. Det finns fler olika sätt att komma till steg två, alltså att hunden ser/hör/känner doften av (de kan även skvallra på hörsel och doftintryck) störningen och sedan göra ett aktivt val att söka upp dig. Du kan vänta ut hunden, hålla inne med belöningssignal och belöning när den fått syn på den mötande. Har du lagt ned tillräckligt med tid på steg ett, klicka och belöna med en gång din hund får se den mötande, så kommer förmodligen att förväntan på belöning vara stor och hunden vänder sig förväntansfullt om. I den sekund hunden vänder om mot dig klickar du och belönar. Ett annat sett är att planera träningen, ha en belöning bakom ryggen som hunden att stor förväntan på, be en medhjälpare komma och störa, vänta nu tills hunden först tittar på störningen och sedan tittar tillbaks till dig, jackpot! Belöningen kommer fram.

Tror att många har alldeles för bråttom till steg två, där man förväntar sig att hunden gör ett aktivt val att vända tillbaks till mig. I allafall om vi pratar om rädda och/eller reserverade hundar, där steg ett är det viktigaste steget. Det steget där man inte kväver ett smack av sin hund, utan mötande hund är lika med belöning! Hund=Blodpudding! Så, ha inte för bråttom med att vänta ut hunden tills den vänder om, fortsätt att belöna å fort din hund har fått syn på det som är jobbigt. Och gör det snabbt! God tajmimg är A och O. Så fort din hund lägger blicken på störningen ska belöningssignalen ljuda av! Lägg ned tiden och energin på detta istället för försöka få den att skvallra, då får du skvallret på köpet 😉 Bieffekter får vi av all träning, ibland mindre bra och ibland riktigt bra, här gäller det senare, fokus på den klassiska betingningen Hund=Blodpudding, Hare=Tennisboll och den trevliga bieffekten blir en skvallerbytta 😉