Externbelöningar

Fast de är så bra och till stor hjälp har jag inte använt mig av dem mycket i min träning (förutom i vardagslydnaden där jag använder dem HELA tiden). Men i agilityträningen har jag inte placerat ut en leksak som hundarna får tillgång till när de utfört sin uppgift rätt. Som Linda (Linda Bodin, Hundens Hus) frågade efter gårdagens youtubeklipp, “har du inte funderat på att placera ut belöningen en bit framför balanshindret så de inte vänder om och tittar efter dig?” Jo, jag har ju det, tänkte använda min matmaskin Manners Minder eftersom det spelar ingen roll om de misslyckas och springer fram till belöningen, de kommer ändå inte åt den om jag inte trycker på fjärrkontrollen. Helt suveränt, det blir aldrig lönsamt att försöka fuska. Bara ett problem, de är inte speciellt heta på torrfoderkulor under agilityträningen, dom får mycket bättre fart, glädje och attityd på leksak. Vilket betyder att jag måste lära in att de inte får ta leksaken förrän de har utfört ett specifikt beteende och då får de sin frisignal, de borde jag ju tränat in för lääääänge sen, men det har jag icke! Aja baja på mig! Men efter Lindas självklara fråga så fick jag den välbehövda sparken i baken att faktiskt göra det, så idag blev det externbelöning på kontaktfältet 😉 För Flash fungerade det klockrent! Han försökte sno leksaken ett par gånger men när jag inte lekte med honom utan bara tog den ifrån honom och gjorde om övningen så fattade han galoppen snabbt. Han sprang fram till kontaktfältsbeteende (trots att jag hamnade en bit bakom) tittade framåt på leksaken och inväntade OK! innan han glatt attackerade mjukdjuret, då fick han leka och kampa om sin sak 🙂 Samma sak med Ice, han försökte sno åt sig bollen ett par gånger men blev avbruten direkt och så gjorde vi om det. Han till skillnad från Flash blev lite tveksam när jag sa OK!, såg på honom att han väntade på att en leksak skulle komma farandes fram. Så det tog ett par repetitioner innan han insåg att han skulle ta leksaken som låg placerad en bit framför honom, och SEN kunde vi busa med bollen tillsammans.
Men till slut så flöt det på ganska bra, väldigt bra för att det var första gången vi tränade med externbelöning på detta sätt. Nästa gång kommer bara bli bättre 😉
Lucky är så “varsågod” tränad så han fixade det galant, några försök till fusk, men eftersom han vänder på en femöring om jag kallar så bröt jag bara och skickade om honom igen. Så även Lucky som ligger 1-2 träningspass efter sina lillebröder började driva fram fast jag hamnade snett bakom. Mina duktiga små älsklingspojkar!