Hälsa hur…?

By Kickan Nikolic on 7 juni, 2009 in

Frågan kom igår på Slyngelkursen om hur man får sin hund att inte dra och slita fram till mötande hundar utan istället klara av att passera. Först och främst måste man betämma sig för vad som är ett acceptabelt beteende, för mig är det helt oacceptabelt att mina hundar går fram till främmande hundar och människor ute på gatan. Jag vill ha grabbarna lösa, men det betyder inte på andras bekostnad. De får röra sig fritt, men absolut inte springa fram till mötande eller passerande, tvåbenat eller fyrbenta. Av den anledningen är det viktigt för mig att andra respekterar oss också och inte släpper fram deras hund till oss utan att fråga, samma regler gäller barn som vill hälsa. Om jag ska kunna vara konsekvent och pedagogisk mot mina hundar går det inte att de blir påsprunga eller hälsade på om de inte fått lov av mig att göra sig att hälsa. De kommer att bli förvirrade och osäkra och göra misstag som att ta beslut på egen tass om de ska bli ett möte eller ej. Detta kan vara förödande för en lite mer osäker hund, om han/hon inte känner sig trygg och säker på hur möten ska gå till och att det alltid är matte och husse som gör det valet om det blit ett möte överhuvudtaget. Det kan det resultera i ett “fight or flight syndrom”. Dvs, antingen försöker hunden komma undan mötet genom att exempelvis krypa ihop och dra bort i kopplet, ser ut som om han/hon bara vill försvinna, eller, göra sig så stor och läskig som möjligt för att skrämma bort den mötande. Allt i förebyggande syfte, för den kan ju komma fram. Detta är bara ett par exempel, vad jag försöker att säga är att för att få en sån trygg och avslapppnad hund som möjligt i möten gäller det som sagt att veta själv hur man vill att det ska gå till och att självklart se till att vara konsekvent i varje möte. Det skapar trygghet för hunden som inte behöver “ta på sig rollen” att betämma hur detta ska gå till, det är DITT jobb. Här kan vi definitivt använda ordet ledarskap, ta ansvar och var konekvent så kommer din vän bli lugnare och tryggare vid möten. Så hur jag “förklarar” detta för mina jyckar….

För det första får de aldrig komma fram med mig dragandes efter, jag lär dem att inte förrän du lugnar ned dig får du “varsågod!” och hälsa. Jag väntar alltså ut ett alternativt beteende, kan vara att hunden sätter sig ned, eller bara lättar på trycket i kopplet till en början så leder det till “varsågod”. Med tiden när jag ser att min hund har lärt sig att snabbt erbjuda dessa beteenden för att få hälsa så höjer jag kriterierna, jag väntar ut lite till helt enkelt. Vad som brukar hända här är att hunden blir en aning frustrerad och vänder sig undrande om “ser du inte att jag sitter här lugnt och fint?”, jo 🙂 “varsågod!” Helt plötsligt har jag fått min hund till att vända sig om mot mig för att få sitt “varsågod att hälsa”. Alltså, konsekvent! Endast “varsågod” som leder till hälsning, och har hunden inte fått något “varågod” betyder det, det blir inget hälsa, vi passerar bara. Så…. jag låter absolut INTE mina hundar få en förväntan på andra hundar och människor, de ska inte ha någon betydelse för mina hundar förutom “kolla på matte och se vad hon säger”. Förväntan ska ligga på mig och inget annat, jag är nyckeln till att hälsa på andra, busa, springa fritt, bada, jaga frisbeen och allt annat häftigt i grabbarnas liv. Med dessa enkla regler skapas en ram pojkarna håller oss inom, men, “varsågod” ger tillåtelse att gå utanför för en stund 😉 Så…. ta inte bort chansen till social kontakt och allt annat hunden vill ha, men, fråga dig själv, hur ska min hund bete sig för att förtjäna allt detta? Kom ihåg, din hund kommer att göra det som fungerer här och nu, så se till att det är beteenden du tycker om som du förstärker. För hunden spelar det ingen roll om den drar fram i kopplet till andra hundar eller om den för sätta sig lugnt ned och söka sin kontakt, så länge han/hon kommer fram!

Lycka till!