Något av det läskigaste jag gjort…

Var att lägga upp den här föreläsningen

Att ställa mig framför en grupp människor och prata om mig, min ångest, mina svagheter, och min personliga resa ifrån hatet, ilskan och den tryckande känslan i bröstet till där jag är nu, är läskigt! Hur kommer det att tas emot? Vad kommer folk att säga? Kommer det bli starka protester (för det är inte en föreläsning om någons annans ansvar än sitt eget) från andra offer av hemska händelser som tycker jag skyller på dem att de råkat ut för det de gjort? Kommer de att rata mig? Kommer de tycka att jag är är uppe och svävar i det blå? Kommer jag att tappa trovärdighet? Jag måste erkänna att det är en ångest i sig att bara göra det här! Kommer jag att tappa orden? Kommer jag att stå där och inte veta vad jag ska säga? Tänk om det blir stopp? Tankarna bara snurrar i huvudet…

Men jag vet också att för att utvecklas och växa som människa så kan man inte hålla sig i sin bekvämlighetszon, jag måste kliva utanför. Blir jag utskrattad så kommer det ju ändå inte att förändra min resa och MIN sanning, jag måste ju ändå vara sann emot mig själv och det jag så starkt tror på. Och vem vet, jag kanske kan hjälpa någon genom att dela med mig av det jag lärt av mina erfarenheter.

För första gången någonsin ska jag stå inför en grupp människor och prata om något annat än hundträning, även fast det ändå har så mycket med det att göra. Hundträning kan jag, hundträning är jag trygg i, hundträning kan jag prata om i sömnen, JAG KAN hundträning! Jag är så trygg i min kunskap att den skräcken jag hade i skolan om att ställa mig upp framför klassen och prata, inte fanns när jag började prata hundträning. Det är för att jag är trygg i mitt ämne, och det är min passion. Den passionen blåste bort all skräck inför att tala framför en grupp. Men, nu ska jag inte prata om hundträning… Jag ska prata om mig själv, tankar, känslor och energier… Och det… är läskigt.

 

Comments are closed.