Leken lär oss många läxor

Ibland händer det att jag stöter på människor som har en reservationer över att leka med sina hundar. Det kan vara en mängd olika orsaker, hunden leker för hårt, biter i armar och händer istället för i leksaken, hunden morrar och låter, hunden tar kampleken på “allvar” osv… Jag har fått diverse anledningar till att lek med hunden uteblir.

Att bli biten är det självklart ingen som ska behöva bli, i dessa fall har hunden inte lärt sig HUR leken ska gå till. Det finns inga tydliga ramar och lekregler för hunden att följa. Precis som lek med andra hundar så finns det alltid regler, det startar redan i valplådan med alla kullsyskon. Om en valp är för hård och burdus så skriker den andra valpen till, avbryter leken och vill oftast inte vara med efter det. Valparna får lära sig HUR de ska leka för att bli kvar i leken, hur hårda eller mjuka de behöver vara för att behålla sina lekkamrater. Det är det underbara med lek, den kommunicerar och lär på ett ytterst konfliktfritt sätt!

Att hunden morrar och låter under lek är inget konstigt, det är bara en del av hur just den individen leker. Min Flash låter massor under lek, han morrar konstant! Det har ingenting med aggressivitet eller dominans att göra vilket en del verkar tro, det är bara intensiv och glädjande lek.

Tycker man att hunden tar kampleken på “allvar”, så skulle jag ställa frågan, vilken inställning har jag själv till den här “kampen”? Anser jag att jag måste vinna, annars “tar hunden över”, “klättrar på stegen”, “blir mer dominant”… Det är bokstavligen omöjligt att en leksituation går över i “allvar” om det inte finns två allvarliga attityder med i spelet.

Exempelvis, min äldsta pojke Snooby har alltid varit en mer allvarligt lagt individ, inte ens som valp fanns den lättsamma och bekymmers fria attityden hos honom. Han har alltid varit “vuxen” om ni förstår vad jag menar? I yngre år jagade han aldrig en boll i “lättsamhet”, han jagade ifatt sina bollar som om de vore den sista haren på jorden och han inte hade ätit på två veckor! Det resulterade i att han ofta skadade sig, brutna klor, hältor och stukningar hörde till vanligheten, vilket gjorde att jag undvek att kasta boll till honom, även i belöningssyfte. I kamplek drog ha endast för att vinna den, en allvarlig attityd alltså, inget lekfullt eller lättsamt över det. Men det här förstod jag inte på den tiden, jag struntade i att leka bara, ingen av oss hade ju speciellt kul. Han hade driven och motivationen, men inte lekfullheten…

När jag leker med honom idag, så leker JAG, skrattar, fånar mig, pratar busigt med honom, låter honom vinna leksaken och klappar händerna åt honom, hejar på honom, firar att han vunnit den! Tror ni att det finns något allvar i hans attityd längre? Hur skulle det kunna vara det, han har ju en pajas till “kamp partner” som bara tappar leksaken ständigt! Nu har jag en 13-åring som viftar på svansen när vi leker 🙂

Så till den stora frågan, kan man låta hunden vinna i lek? Jag tror ni vet vad jag kommer att svara vid det här laget 😉 SJÄLVKLART!!!!!! Det är ingen risk att hunden kommer att se dig som “svag” eller “mindre värd att lyssna på” för att de får vinna sin leksak. Om vi tittar på hundar som leker med varandra, så kan man se att hundar som är självsäkra, trygga, starka och framåt individer tar en “svag” roll i lek för att få en lite mer osäker hund att släppa loss och vara med i leken.

Vi kan ta mina hundar till exempel… Ice är en framåt individ som tar för sig av livet, han har en stark personlighet och tar stor “plats” i flocken och vårt hem. Flash å andra sidan är i grunden en väldigt osäker individ, han tar inte alls samma plats och håller sig i bakgrunden då de andra två framhäver sig själva. Lucky var likadan, höll sig i bakgrunden och tittade på… En annan skulle kalla Snooby och Ice för dominanta individer och Lucky och Flash som undergivna individer. Jag ser inte på det riktigt så svart och vitt, det finns så otroligt många nyanser i en flock och i deras samspel så för mig är detta alldeles för förenklat. Men men, det är en annan diskussion.

Vad jag vill få fram är detta… I lek så får Flash ALLTID ta “herre på täppan” rollen, han får brotta ned Ice, ställa sig över honom och spänna och morra, han får bita och dra i honom, han får i princip göra vad han vill med Ice. Och det ser alltid ut så här, det finns aldrig en situation då Flash är i underläge, aldrig. Det här säger ganska mycket, Ice är så pass trygg och säker i sig själv att han inte har några problem med att vara den “svaga” i leken, Flash däremot skulle aldrig vara bekväm med den rollen. Därför får Flash alltid vara den “tuffa” i leken. Han får ALLTID vinna, han får alltid vara varg och Ice får alltid vara hare… Så här så det ut under en lekstund imorse…

 

Så, för att släppa rädslan att “tappa ansikte” under lek, studera en trygg och självsäker hund leka med en annan. En självsäker hund “handikappar sig” sig gärna för att få en annan hund trygg nog att ge sig hän i leken. Kom ihåg, en trygg, självsäker och dominant (om vi ska använda det yttrycket?) individ behöver inte visa sin styrka och kraft.

Nu, ut ock lek med din hund! 😀

, , , , , , ,

  • Vilken intressant text!
    Jag har en tik som är jätte dominant mot andra hundar men när hon lekar med sin bästis (som är 2 år yngre) brukar hon vara den som verkar undergiven. Nu vet jag varför. 🙂

  • Anki Nordberg

    Tack Kickan för att du sätter ord på det jag fått försvara Kände i “ryggmärgen” att det var ok med trygga Molly på rygg osäkra Mira ovanpå !
    Kram anki